Om Egot

I krig med dig själv kan du inte vinna. Att ständigt söka efter saker att skylla på, människor att störa sig på, situationer att gruva sig för - det matar egot. När du vunnit en kamp så finner egot genast nästa, läskigt fort. Det är enbart genom acceptans och att resignera som egot har en förmåga att sakta, sakta dra sig tillbaka. Det är först då du kan se saker klart och tydligt, utan egot som hela tiden står bakom och pockar på din uppmärksamhet. För det kommer försöka att tränga igenom, igen och igen. Att falla offer för egot är inte svårt, nej, de allra flesta människor är där utan att veta om det. Egot kan vara en trygghet, den enda man känner till.

Men det är fel. Och falskt. Egot vill inget hellre än att hålla dig nere. Exemplena på egot i vardagen är många: svartsjuka gentemot din sambo, avundsjuka på dina vänner och de du inte känner (men ändå avundas deras livsstil genom vackra bilder på Instagram). Egot gör det tydligt för dig att du inte är bra nog och vill att du gärna snackar skit om andra. För då får du själv lite luft, ett andetag där du faktiskt också känner dig bättre. Stinget av att vara i obalans finns dock där, men du överser det eftersom du inte vet vad som skaver. Du lever på de få andetagen av falsk glädje och lär dig att det är så du ska göra för att "må bra". Problemet är att du hela tiden måste fortsätta att mata egot... och så fortsätter du din cirkel; att döma (dig själv och andra), att vilja ha mer, mer, mer.

Egot är bästa kompis med skuld och dåligt samvete. För nånstans så tänker du ju att du borde vara nöjd, men varför är du det ändå inte? Egot förvirrar dig på alla möjliga lustiga vis. Det vill att du ska fråga dig själv sådana frågor för att känna ännu mer skam. Resultatet blir alltid detsamma; du är inte nog! Och du känner det ända in i kropp och själ. Och därmed slutar du aldrig kriga.

Som att simma i en sjö av kvicksand. Hålla huvudet över ytan nätt och jämt med ett flämtande andetag. Ingen ser att du kämpar, men från halsen och ner pågår en kamp (som å andra sidan också syns i ditt ansikte och i dina ögon). Flykt utan att veta vart.

Egot sitter på min axel. Som min falska men trogna vän. Det kommer alltid finnas kvar, men jag vill börja se den som en medpassagerare utan talan. Det kan finnas där (jag är ju människa trots allt), men jag vill inte leva med det som min sanning. Jag vill inte tala genom det och inte behandla mina medmänniskor genom det. Vägrar att vara en egostyrd person som handlar efter rädsla. Jag har gjort det så länge.

Detta är min enda chans att krossa egot; att behålla det, blunda och känna att det finns där. Men inte mer än så. Frihet och uppvaknande väntar.



 

 

Det är vår igen...

... typ.

Efter en bitande kall påsk som spenderades i Gdansk med syster + pojkvän + vän så är jag tillbaka i ett förvisso också ganska kallt Norge. Man börjar tina upp nu. Fortfarande liten frusen, men med hopp... liksom. Jag är påväg upp och denna våren och sommaren har så många fina saker att bjuda på.

Min vår har tills nu varit ganska knakig - men det är den alltid. Så länge jag kan minnas så får jag en dipp just runt tiden där klockan ställs till sommartid. Som att trycka på en knapp. Vänta in vad som komma skall. På rullande band kommer ett sänkt självförtroende, sömnproblem, oro och ångesten från helvetet. Bara så, för att säga det rakt ut. Gamla saker inom mig aktiveras och jag tar till mig all rädsla som världen bjuder på. Jag kan inte se på nyheterna utan att bli fysiskt dålig. Jag måste avskärma mig. Och det gör jag (samtidigt som jag tränar mig på att vara närvarande och bland folk men ändå klara av att inte påverkas).

När det börjar bli ljust (och man bör piggna till) är det som att jag istället går ner i en mörk håla. Faller, snarare. Utan kontroll. 

Skillnaden på i år och andra år är att jag tillåtit mig att göra det. Tillåtit mig att må piss utan att kämpa emot. Låtit känslorna och tankarna löpa linan ut utan att stoppa dem (och börja om på nytt - cirkeln, ni vet). Det är det bästa men svåraste att lära sig - att släppa taget och våga känna. Tänk så många måanniskor som stänger igen totalt. Jag vet många. 

Surrender. Det bästa ordet jag vet just nu. Det blir vårens mantra som får gå på repeat inne i mitt huvud. Det är en viss frihet i innebörden av det ordet och för mig betyder det just nu allt. Kan rekommendera alla som vill läsa mer om just det att kolla in Eckhardt Tolles "The power of NOW". Kapitlet om just "surrender" är bara helt magiskt.



 

Att börja skriva igen

... eller att aldrig ha slutat (förutom just i detta forumet då).

Jag vill börja dela med mig av flera tankar här i bloggen igen efter att ha låtit den slumra sedan i början av året. Annat har blivit prioriterat en stund nu, och det med all rätt - det har varit nödvändigt! Jag har behövt se över andra områden i livet och försökt fokuserat så gott det går. Med stor betoning på "så gott det går". Jag som aldrig tycker att jag gör nog har börjat förstå att jag faktiskt har en hel del bollar i luften. Accepterat och erkänt det. Den senaste tiden har jag sakta börjat plocka ner dessa bollar och tränat på att fokusera energin. Det har varit (och är) ett måste. Men jag måste påminna mig varje dag.

Den glädjen som bloggen ger och det jag kan förmedla här är ändå viktig för mig. Det är det så in i benmärgen. Inte bara är det en del i förlängningen av Novoyoga och vad jag står för i mitt företag, nej, det är ju jag bara helt enkelt. Jag tänker att det får räcka.




 

Finn din gåva och sprid den sen

Orden i ämnesraden är meningen med livet enligt mig. Jag ska försöka att förklara närmare. Tänk om du skulle ta sig tiden för att fundera över och komma fram till det du är riktigt, riktigt bra på. Gräva djupt därinne och ge dig själv svaret på frågan. Vem är jag och vad är jag bra på? Vad kommer naturligt för mig? Vad finns inom mig som är så starkt att det lyser när jag pratar om det? 

Kanske det är en färdighet, en förmåga... Kanske du är grym på att vägleda och samtala med andra. Är du bra på att ta hand om människor i din omgivning? Kan du sy fantastiskt vackra kläder eller är du en fena på att dansa?

Oavsett vad; det är din gåva och den ska du dela. Håll inte inne med det, nej, det orsakar bara frustration tillslut. Hur kan du bidra? Dela med dig och se hur du kan sprida glädje och värme enbart genom att vara dig själv. Bara just dig själv som utövar och praktiserar det du är grym på.

Ta dig tid. Finn din gåva och dela den sen. Världen kommer tacka dig och ditt ljus kommer lysa ännu starkare.







 

Mellandagstankar

Hur man väljer, vill och hur man överhuvudtaget kan fira jul är så olika. Kanske har man en önskan om hur det helst skulle vara, men har inte möjlighet att uppfylla den på grund av omständigheter. Det kan ju vara så att man absolut inte vill fira ensam, men att man inte vet vem man faktiskt ska fira med. Å andra sidan kan man likaväl också sitta med tio familjemedlemmar och känna sig ensammast i världen, även om man inte är det rent fysiskt.

På bilderna som tas ser det ju ändå bra ut.

Jag tycker julen är underbar, ja, i stort sett och generellt. Jag har fina minnen i samband med jul. Punkt. Samtidigt ligger det något mörkt över dagarna (och då syftar jag inte bara på att det ju faktiskt är den mörkaste tiden på året). Jag tänker mycket och har egentligen ofta en rätt emotionell utmaning denna tid på året, samtidigt som jag också har de finaste och bästa dagarna. Det är en slags dragkamp inuti, en dragkamp som jag inte helt vet hur jag ska komma tillrätta med.

Konsumtionshetsen har jag lagt bakom mig för längesedan. Jag är rent ut sagt skittrött på prylar. Vill bara rensa, rensa, rensa. Ut med allt som bara står och tar plats. Kanske ge det till någon som behöver det? Jag äcklas ibland av det överflöd vi (jag) har, och detta blir extra tydligt nu i juletider... Samtidigt så lever jag ju också mitt i det på ett vis. Det är runt mig hela tiden, och egentligen är det bara de gångerna jag lyckas känna den genuina tacksamheten över det jag faktiskt redan har som jag kan vara tillfreds och lugn gällande temat. Det är svårt... och jag tror det  är det som bidrar till dragkampen inom mig. Det att vi har det för bra så att uppskattningen nästan uteblir. Man blir som bedövad. Ser och känner inte längre.

Inför 2017 (nej, fortfarande inga nyårslöften för mig... bara tankar) så ska jag ifrågasätta min motivation. Min motivation till det jag gör om dagarna (jobb, relationer, fritid) ska vara tydlig. Jag behöver konkretisera varför jag gör det jag gör, på riktigt. Vad kan jag bidra med i det jag väljer att lägga min tid på? Tänka tankekedjan hela vägen ut och inte stanna på grund av rädsla eller något annat. Att göra det är en bra grej tror jag, för många. 


 

När ljuset drar sig tillbaka

I mörkertider inspireras jag extra mycket av att följa naturens rytm - ljuset (och dess frånvaro) påverkar oss så otroligt mycket. Man bör väl lyssna, tänker jag? Det är ofta då jag funkar som bäst. Men jag behöver definitivt bli bättre på det.

De flesta av oss är väldigt medvetna om skiftet som sker runtomkring oss nu när det närmar sig jul. Ändå kanske de flesta väljer att leva på som vanligt, utan att tänka över vad som sker. Uppgifterna och omständigheterna omkring oss ändras ju inte beroende på årstid, eller hur? Det är medvetenheten som behöver justeras. Tröttheten som kommer och känslan av att göra saker som är förknippade med lugn och ro gör sig påmind och ber om uppmärksamhet. Det kan vara fint att höra på då.

Jag tror vi tjänar på att anpassa vår livsstil efter allt vad dessa planeter, solar, månar och universum nu för med sig. Saker växer, vissnar och dör av en anledning. Solen ger oss kraft, energi och överskott. Månen påverkar vatten i hav och i kroppar. Celler reagerar på ljus och mörker. På samma sätt som vi blommar ut när knoppar brister i vår så bör vi kanske sakta ner och våga vila just nu?

En mysig kväll häromdagen. Jag tände upp med ljus i hela lägenheten och jobbade i långsamt tempo. Ingen stress.



Julklappen som håller så länge du vill

När julen närmar sig väcks många tankar till liv hos de flesta. Låt mig lägga mer fokus på dem i ett annat inlägg så ska jag här tala om för er hur gött det är att slå på Sondre Krogh-Bjerke som på bilden nedan. Underbart! Nejdå, skämt åsido. Till saken; vi på TeamPT har komponerat ihop ett riktigt bra erbjudande till dig som vill ha eller ge en julklapp som varar lite längre. Och en julklapp som gör dig gott om du tar vara på den. Kanske bidrar den också till att du orkar ta bättre vara på de runtomkring dig? Jag vill tro det. Eller jag vet. Det tillstånd vi befinner oss i och den hälsa vi har är grunden till allt annat.

Fundera på om det är någon eller några (kanske dig själv) som skulle uppskatta en present som via länken här ovanför. Vad skulle den personen få ut av något sådant? Vem förtjänar den och vem behöver den?


Happy Friday friends!

Dags för fredag, igen. En vecka passerar förbi ganska fort och man blandar nästan ihop dagarna. Påtal om tid som i inlägget under; vad är det egentligen? Vad är skillnaden på måndag och onsdag liksom? Och just 7 dagar... 24 timmar. Jodå, givetvis dessa mätningar på jordsnurr och månens position, mörker och ljus. Ett varv runt solen. Men ändå. Börjar jag tänka på det där så blir jag lite smått galen. Vem kom på det från början och vem förstod själva konceptet tid när det egentligen är så obegripligt. Att hålla koll på tiden... Allt känns väldigt konstruerat och vi människor yr runt som höns för att passa denna såkallade tiden.

Nåja. Dags att fylla fredag, lördag, söndag med fina saker och människor. Och kanske dags att stänga av hjärnan lite. 

Så krama nu nån goding och ha en fantastiskt fin helg.



 

Att ta sig tid

Det har på något vis blivit inne att vara så "himla busy"; att ha mycket på agendan och knappt hinna andas och sova är ett mått på framgång har jag märkt. I vissa fall (ska vara noga med att inte dra alla över en kam...). Men rent generellt då - tänk på saken nästa gång du snackar med dina nära och kära. Vad är det som tas upp och vilka samtal hamnar ni ofta i? Jag vågar gissa på att det är mycket prat om hur mycket ni gör, presterar och hinner med. Och alla är vi också så himla duktiga. Antingen det, eller så är vi rena motsatsen - dåliga som inte hinner med. Något av de två, ofta pendlar det däremellan.

Att läsa en text långsamt och noggrant (detta inlägg tillexempel), att skratta att se din kära i ögonen när du pratar med henne (och inte flacka med blicken och önska att du kunde få göra nåt annat istället) eller att ge ett leende till kassörskan i kassan. Det tar inte lång tid och det kostar absolut ingenting. Det finaste du kan ge till en annan människa är din tid och fulla uppmärksamhet. Kanske lyssna en stund och spegla det du hör. Varför glömmer vi det så ofta? Vad är det som gör att vi skjuter upp den där koppen med kaffe som vi lovat en vännina att ta i all evighet? Varför har vi svårt att vara helt närvarande när vi samtalar eller observerar ett barn som leker? Och det är dessutom riktigt svårt att gå en promenad utan att sätta hörlurarna i öronen och lyssna på något. Någon annan och inte oss själva. Distraktion, alltid och jämt. Är det för att vi inte orkar höra vad vi egentligen vill, känner och önskar? 

Men vi har ju inte tid. Det är ju det givna svaret på de flesta frågor här i livet, eller hur?

Idag tar jag mig iallafall lite tid att sätta mig ner och skriva detta. Inte för att jag måste eller för att jag vill ha uppmärksamhet, nej, förhoppningsvis kan någon kanske få ut någonting litet utav det. Kanske en liten paus, ett nickande igenkännande eller nåt helt annat. Jag vet inte, men eftersom budskapet är viktigt för mig så hoppas jag att du kan göra något med det från din sida. Kanske sprida närvaron vidare till någon som behöver den.

Yoga för höfterna

Att fokusera på höftöppnande yoga är något som jag personligen hade behövt mer av. Jobbar på saken... Samtidigt tycker jag det är lite läskigt (därför jag undviker det kanske) eftersom det är i höfterna som all frustration, ilska och sorg samlar sig. Det sitter en hel del gammal skit där rent ut sagt. All saved up. Sådant som borde rensas, komma upp till ytan för att sen sakta "fade away". Att våga är alltså en viktig del av det hela. Och det gör jag, ett steg i taget. För visst är det också befriande...

Att göra ett yogaprogram med full fokus på höfter kan ge olika reaktioner hos dig. Att börja gråta är inte ovanligt alls. Låt tårarna flöda bara. Att bli fruktansvärt irriterad och frustrerad är också något man kan räkna med. Vad bär du på?

Som att plötsligt öppna upp en port där alla krafter bara väntat på att flöda fram. Att äntligen funnit en nyckel! Lite skrämmande att öppna och se vad som döljer sig därbakom, men har man väl ställt dörren på glänt så finns det ingen återvändo. Kanske känns huvudet och kroppen lättare efteråt?

Läsvärd artikel

Otroligt bra skrivet och kanske speciellt viktig för dig som går igenom en jobbig period eller känner dig lite låg just nu. En liten påminnelse till dig själv om att du är viktig precis som du är och där i livet du befinner dig nu. Oavsett andras föreställningar och viljor om att jämföra sig och "tävla i livspoäng" så behöver man inte dras med. Hur svårt det än kan vara - vi omges ju av det dagligen. Utsätts för det. Den där polerade ytan och prestationen, suck, jag avskyr det. Jag avskyr vibben man kan få av vissa människor som måste hävda sig och trycka upp vad de presterar i ansiktet på en. Men det enda jag faktiskt kan göra något med är hur jag själv reagerar på det, det vet jag. Köra på min egen väg där sådant inte är en viktig del eller tar så mycket plats.





 

Vad är hälsa?

Och när behöver du din goda hälsa i vardagen?

När du lätt kliver in i bilen och sätter dig ner utan att bli påmind om ryggsmärtor? När du böjer dig ner efter något du tappade på golvet och märker att det går lätt? När du håller dig lugn trots att någon i din omgivning bara är såå irriterande? När du tar de extra trappstegen utan att få ont i knäna eller flåsa som ett ånglok? När du vaknar på morgonen och känner att det kan bli en ganska okej dag ändå? När du glömmer allt du inte har och fokuserar på det du faktiskt har?

Var stolt över dig själv varje gång du ler mot en annan människa. Då ger du nämligen hälsa. Var stolt över dig själv när du skrattar så att det gör ont i magen. Då får du hälsa. Må-bra hormonerna startar en biokemisk process som bara är till din fördel. Var stolt över dig själv när du gråter av utmattning, en dag som allt bara känns skit. Du får tillbaka hälsan när du är sann mot dig själv. Du vågar släppa taget och "biter inte ihop" längre. Var stolt över dig själv när du trappat ner på din medicin, för att en dag kanske vara helt utan. Varje delmål på vägen ger resultat. Var stolt när du tar hand om dina relationer, låt dem ta tid. För det kommer de göra, Var stolt över dig själv när du inser att du ångrar dig efter att ha gjort ett misstag. Det är hälsosamt att förlåta... och att inte vara för hård mot sig själv.

Du har säkerligen massor av god hälsa omkring dig som du inte ens tänker över. Små saker som tillsammans blir en slags helhet. Låt din hälsa vara viktig och ta den plats den förtjänar i ditt liv.


 

Att knäcka upp en rygg

Behöver du gå till naprapaten, du som är yogalärare? 

Den meningen har jag hört ett par gånger nu. Folk blir lika förvånade varje gång. Man kan ju tro att jag med fjäderlätta fötter hoppar runt på små rosa moln och sjunger "Om shanti", med skuldror som aldrig burit så mycket som ens en liten, liten sten. Eller hur? Nja. Istället måste jag göra alla besviken och tala om att jag också kan ha låsningar i både nacke och rygg och att svaret på varför det är så kallas LIVET. Livet som är och träffar oss alla. Livet som bjuder på händelser och upplevelser, både bra och dåliga. Vissa människor är också känsligare än andra, tar in mer av känslor som sätter sig i huvudet och i muskulatur. 

Jag tänker att vi människor så lätt tror att vi känner och förstår varandra genom det vi jobbar med. Att man är sån och sån bara för att man arbetar som det och det. Vi är så upptagna av att placera in i fack, alltid. Ibland tror jag att jag är svårplacerad, och det gillar inte folk. De kan inte sätta mig i ett bås. Det är tryggt att göra så med folk, parkera in dem i en slags bild som man har av dem. 

Du yogar ju flera timmar i veckan! Hallå?! Jo. Ibland så. Vissa veckor, inte alla. Jag "Yogar" dock inte när jag har klass själv, så det räknas inte, Och för att lösa upp en låsning i muskulatur så hade det nog krävts att yoga mycket mer och målinriktat på just det området än vad jag får till just nu. Och jag sitter en hel del framför datorn också, ännu mer den sista tiden med tanke på att jag också jobbar deltid på kontor. Och som sagt, livet, det sätter sig. Att arbeta, bestämma sig, gråta, lämna, byta, kasta sig ut, flytta, ta hand om relationer, bli sjuk, acceptera, glömma, starta nåt nytt, jobba med sig själv.... Allt det. Det är det.

Mina bästa naprapater - Pernilla, Halvor och Ole. Tack för livskvaliteten man får efter ett besök hos er!




 

Läkande yoga

Ny vecka (redan tisdag faktiskt) och solen skiner som aldrig förr. September har visat sig från sin bästa sida hittills och det lovar gott för en vacker höst. Än så länge kan man gå utan jacka och det ska njutas så länge det bara går. Jag är en sommarmänniska, punkt, men det finns verkligen något fint med varje årstid. Definitivt. Hösten kommer in med sin krispiga luft och röjer upp lite. Skakar om och bjuder på en slags nystart. Rutinerna faller på plats (kanske några nya?). 

Yogan är viktig för mig om hösten och vintern. Kanske extra viktig. Det var under en kall och snöig vinter som jag hittade yogan, som i perfekt timing - precis när jag behövde den som mest. Jag minns det väldigt tydligt. Om sommaren går det lättare. Man kanske leker sig fram lite mer; mediterar i naturen och andas rätt medan man badar i sjön och springer i skogen. Står på händer mot en vägg. Bara så naturligt, alltihop.

All typ av yoga är stärkande och balanserar energibanorna, något som kanske behövs lite mer under de månaderna som vi har framför oss nu. Kanske är det viktigaste att man inte behöver tro att man måste följa ett visst program. Du behöver inte ens en "riktig" yogamatta. Du måste inte göra något komplicerat. Bara strunt i det. Fokusera på en yogaposition i taget och glöm frågan om huruvida det är rätt eller fel. Håll istället kvar din koncentration på andningen. Låt den styra och se vad som händer och vart kroppen vill röra sig.


 

Team PT och en fin filosofi

Blev så glad när jag trippade in på jobbet idag och såg att nya broschyrerna var klara. Riktigt fräscha blev de ju, och jag gillar verkligen det fokuset vi har. Tyckte det kom rätt bra fram genom budskapet på mittsidan som ni kan se på första bilden nedan.

Det är så himla lätt att glömma av sig själv. Märker det ständigt och får påminna mig om att jag är jag och jag behöver det här. Alla har sin egen verklighet och den bild jag har av saker och ting är ju inte den som gäller för andra. Det tror jag är viktigt att komma ihåg när man går runt och irriterar sig över folk i vardagen.

Iallafall - tillbaka till broschyren. TeamPT består av ett gäng av motiverade själar. Det startades upp av en modig kille som hade sin egna syn på träning och hälsa - en syn som inte passade in på ett vanligt träningscenter. En syn som gjorde att han enbart kunde utvecklas och utveckla andra om han valde att gå sin egen väg. En fin syn på människan och önskan om att vilja hjälpa till och göra en skillnad på riktigt. Hjälper man en så hjälper den sen en annan. I sin tur kan de hjälpa två människor. Och så är cirkeln igång. 1 blir till 100. Och 100 är många som blir ännu fler.

Nu delar vi andra som jobbar här på samma filosofi. Vi har våra tydliga mål om vad vi vill nå ut med. Det är det som är teamet i PT tänker jag. Vi alla jobbar tillsammans med de olika verktyg vi har med oss. Tillsammans sker en utveckling där flera vägar till målet är okej. Även de långa. Vad gäller personlig utveckling så är quick fix inget som rekommenderas. Jobbet måste göras och det är bara du som kan göra det. Omge dig med rätt stöd.





Ny vecka

Redan tisdag och veckan är gott igång. Efter en trög start med några steg bakåt så börjar jag komma på banan igen. Skakiga ben, men nu ska jag stanna här. Igen.

Efter en mysig förmiddagsyoga så är det nu dags för skrivtid. Har bänkat mig på Green House som är ett ekologiskt café och även butik. Klart att jag trivs här. Lite soft musik i bakgrunden och en grön smoothie lindrar ett tungt huvud. Allt blir bra.

Eftermiddagshej

Denna goda teen drack jag imorse när jag kom till jobbet - så god! Det var i somras jag testade just denna smaken för första gången (ny i Pukkas sortiment förresten). Klockan var prick 07.00 och jag var först på plats nere på spaavdelningen (ja, det blir endel spahistorier här eftersom jag älskar det...) och fick 20 ensamma minuter innan nästa person orkat pallra sig dit denna tidiga söndag.

Det var så tyst, vattnet i poolen låg stilla och hela det stora rummet fyllt med massor av härligt fanns där - bara för mig. Inte en människa i sikte. Jag tog en kopp med te och gick ut på terrassen. Kylan mötte kroppen då morgonsolen var påväg upp. Tassade mot utejacuzzin och gick sakta ner i den, möttes av sån underbar värme att det nästan blir lite obehagligt. Och där satt jag, medan solen trädde fram och med Gullmarsfjorden som utsikt. Inte konstigt att smaken från detta teet sitter i, för varje gång jag tar mig en slurk så minns jag just den känslan jag hade i det ögonblicket.

Mål, visioner och drömmar

Hur ser hösten ut för dig? Svårt att veta exakt givetvis, men någon slags idé om hur det kommer se ut har du säkert. Möjligen har du till och med satt ett par mål åt dig själv; något du vill mästra, bli bättre på eller göra mer av. Förhoppningsvis känner du en slags motivation av att också utmana dig själv litegrann. 

Jag tycker det är jättesvårt att konkretisera och skriva ner mål. Ofta blir det tydligare för mig när jag är lugn och balanserad - då kan jag se mina mål framför mig (utan att kanske behöva ha dem på papper). I lugnet så har jag också en tendens att göra allt mer rätt för mig. Då går det vägen liksom. beslut fattas på rätt grundlag och jag ser ting glasklart. Så är det nog för de flesta, men det är inte alla som är medvetna om det.

För mig är hösten ganska fullspäckad. Med nytt/nya jobb och det nätverkande som är en del av arbetslivet i de branscher jag befinner mig i så får jag utmaning nog kan jag känna. Nya gränser ska passeras, och komfortzonen ska utvidgas. Det går inte alltid helt smärtfritt och kräver sin tid och process. Någonstans vill jag också bli fri i detta jagande. Jag vet att det går. Jag vill slappna av i det, och inte se det som den ständiga jakt som ofta omnämns. Önskan är att se hinder och oförutsägbara händelser som något kul, kanske till och med som ett äventyr. Låta livet vara just så spännande som det kan vara.

Min vardag präglas mycket av skapande, kreativitet och fantasi. Jag spenderar mycket tid i bil och åker fram och tillbaka. Just nu har jag inte jobb i staden jag bor i. Att jag alltid älskat friheten vet jag. Jag har fysisk klaustrofobi (av att bli inlåst), men även också en psykisk sådan. Att begränsa tankar i mitt eget huvud, att begränsas av andra människor eller samhällets syn på saker skrämmer mig. Jag vill vara fri och bidra till att andra människor också kan få känna så i större utsräckning. Mindre rädsla, mer självkärlek som i sin tur sprider sig vidare... och mer mod att vara den man är - det är några av mina mål att förmedla vidare i form av kunskap denna höst. Jag tänker att små steg varje dag är starten. Att vara uthållig, ha tålamod och inte ge upp på mig själv i små steg varje dag är det som gäller.

Jobb på Fabel

Idag sitter jag och skriver ett par timmar på Fabel i Fredrikstad - ett mysigt litet café som är en del av litteraturhuset. Då jag kommer planera in tid för mitt skrivande (som med ett "riktigt" jobb) så kommer jag se till att jag arbetar i mysiga miljöer. Ofta blir det givetvis hemma, men som idag när jag har möjligheten mellan yogatimmarna, så kommer jag placera ut mig på diverse caféer. Jag tror det är en ganska smart idé av mig att göra såhär. Skrivandet tas mer på allvar och jag producerar mina sidor i veckan. Dessutom kommer jag snart veta vilket café som serverar den godaste soyacapuccinon. Tyvärr har dock mitt favoritcafé i Fredrikstad stängt ner. Såg det idag (eftersom jag egentligen tänkte sätta mig där). Riktigt trist. Verdensspeilet - rest in peace. Det var gott sålänge det varade.

Godnatt

Hej mina små! Dags att blogga igen, och nu blir det lite fler inlägg framöver hade jag tänkt. Snart är jag igång med yogan på tisdagar och torsdagar och då blir det att lägga in lite bloggtid i schemat tänkte jag. Det ska jag helt enkelt få till.

Idag lägger jag mig tidigt efter en lång måndag. De flesta veckodagarna är jag ute ur hemmet i ungefär 10-12 timmar varje dag kom jag på. Inte bara jobb såklart, nej nej, det försöker jag hålla till normala arbetsdagar. Men från att jag går ut genom dörren på morgonen till att jag kommer hem så blir det oftast detdär timmarna, så det känns ändå när jag dimper ner i soffan där på kvällen. Gäsp.

Mitt halvtidsjobb i Halden är fortfarande ganska nytt och kräver sitt av mental energi. De små grå i huvudet får jobba rejält! Men jag tackar inte nej till lite utmaning, nej, det blir så bra så.

Säger natti med en bild från en underbar helg på spa för ett par veckor sedan. Lätt en av sommarens bästa helger, det var magi och lugn i luften under de dagarna! Något jag bara vill ha mer av.

Att vara operfekt

Efter en sommar (som inte är slut än, även om det kanske känns så) med många fina stunder och upplevelser så är jag mer nöjd än någonsin. Och det beror definitivt inte på att jag haft massor av semesterveckor eller gjort storslagna saker. Jag har jobbat mycket, funderat mycket och tagit itu med gamla hjärnspöken. Och jag har varit såå ledig när jag väl haft fria dagar. Det är skillnad på att vara ledig och närvarande, än att vara ledig men någon helt annanstans i huvudet. För första gången på år har jag heller inte haft sömnproblem, tack till högre makter! Något har sagt klick och jag kan äntligen sova gott; hela nätter och flera dagar/veckor i rad. Den koden har jag försökt knäcka på så många sätt...

Först och främst har jag omgett mig med människor jag gillar; folk som är som dom är... sköra och äkta. Folk som berättar en historia genom sina ögon och vågar vara den dom är. Både gamla och nya bekanta, blandat med familjen som jag känner så väl. Även de har visat nya sidor. Och så också jag, tror jag.

Jag har hittat glädjen i nya saker; styrketräning bland annat. Jag har följt ett program, en gång i veckan. Nytt för mig, men inte särskilt märkvärdigt för de flesta. Det har varit kul att koppla ihop styrketräningen med min yoga, upptäcka hur viktig styrkan är för vissa yogapositioner. Och balansen... den har jag tränat upp med SUP (som jag bara älskar...!). Sen har det druckits många glas vin också, sommarkänsla ända ut i fingertopparna! Ibland med vänner och ibland i ensamhet, skrivandes på en roman som föddes i huvudet under min och mammas Mallorca-resa. Det är i skrivandet jag får utlopp för saker jag vill berätta, en möjlighet att kanalisera energin jag får av tankar, drömmar/mardrömmar och erfarenheter. En energi som utan utlopp kan bli ganska destruktiv. Jag har tagit tag i drömmen på allvar, och konkretiserat vad som krävs. Målen för hösten känns pirriga och viktiga.

Inget i min sommar har varit perfekt eller kryddat med filter. Det är så jag känner det. Äntligen.



Photosession med TeamPT

Har sett små glimtar av det färdiga resultatet av bilder, oh my... så mycket bättre än mina mobilbilder här nedanför hehe...

Mitt i högsommaren så var det nu alltså dags att fota nya bilder till TeamPT:s hemsida som är pågång att lanseras. Vi är så spända på detta och vad det medför! Även lite andra, nya, tekniska saker ska på plats vilket är jättekul. Viktigt också, i vårt sociala-medie-samhälle. Vår hemsida kommer bli användarvänligare och mer "up to date". Allt för en god kundupplevelse, såklart. Förhoppningsvis kommer ni gilla det!

TeamPT är ett spännande gäng, det måste jag säga. I början av året startade de upp här i Fredrikstad och redan har de kommit en god bit på vägen (och på vägen hoppade även jag på som ni ju vet). Jag ser iallafall framemot att utveckla yogabiten här, och det kommer kräva sin beskärda del av arbete och tålamod idag och i framtiden. Nåja, folk blir mer och mer yogiska och nyfikna på detdär. Det ligger i luften helt enkelt :).










 

Fina, fina Mallis

Ibland blir jag lite kär i platser, städrem stränder... omgivningar där jag trivs och känner puls och liv i god blandning med ett inre lugn. Känns som att man andas och bara tar emot allt som är, med öppna armar. Härligt att se och uppleva, känna doften av saltvatten och spännande mat. Omge sig med det och känna små strömmar av lyckorus.

Jag gillade verkligen Mallorca. Min första gång där, men definitivt inte den sista. Att sätta sig på flyget, ta ett glas vin och vända några blad i en bok för att tre timmar senare befinna sig i ett litet paradis är underbart. Fanns mycket att uppleva på den ön och det fina är ju att den är såpass liten att man kan ta sig runt bra med lokaltrafiken. Att skippa de skräddarsydda turistturerna och ge sig ut på egen hand är härligt! Utforska, gå fel, gå för länge.. Det gjorde vi en hel del av. Såklart hann vi inte med allt. Mycket av tiden gick åt till att bara njuta och vara glada. Nästa gång, då blir det ett annat äventyr. Sålänge sparar jag detta nyaste  tätt i minnet.



Yoga i sommar

Såhär ser sommarplanen med yoga ut -  för er som vill få ut ännu mer av återhämtningen under ferietiden:

Mellan 15 och 25 juni har jag semester (Mallis, here I come!!!) och då är det ingen drop-in yoga på TeamPT i fredrikstad. Egenpraktik är det alltså fokus på för alla hoppas jag; i solstolen, i gräset eller framför tv:n.

Efter den 25 juni så kör vi på med drop-in yoga enbart på tisdagar under en period (semestertiden). Kl. 11.00 och 17.00 som vanligt, men alltså bara på tisdagarna (första blir 28 juni). Om vädret tillåter så kan det hända vi kör något utepass i Brattliparken som ligger i närheten av våra lokaler. Passa på att ta med er familj och vänner - de som behöver det helt enkelt.

Det finns fortfarande möjlighet att boka privattimmar under denna sommartiden.

Ta kontakt om det är något du undrar över!

Namasté!



 

Att ta en paus

Bloggen ligger lite i vila, och så kommer det bli framöver. Ett inlägg här och där, javisst, men inte varje dag. Senaste veckan har det tunnats ut bland inläggen på grund av tidsbrist (eller annorlunda prioritering vill jag nog hellre kalla det). Tid har jag.

I och med mitt nya jobb på deltid och mitt jobb som "yogipreneur" som rullar på dygnet runt i princip så har jag märkt att jag inte lyckas hålla inspirationen uppe på bloggen så som jag vill. Jag önskar ju att ha en blogg där jag "ger" av mig själv och delar med mig av energi, det är liksom målet. Som det ser ut nu så är det dock viktigare for mig att sprida den energin på mina jobb i verkliga livet, möta människor face to face och vara i stunden, och dessutom hitta pauser nog för att ta emot energi själv också. Jag behöver balansera. Inte bara jobba ut, ut, ut utan att återhämta mig. Det är otroligt viktigt. Jag har en tendens att ge för mycket av mig själv och märker det oftast inte.

Skrivandet är det bästa jag vet. Och jag kommer aldrig sluta skriva, men det blir nog mest för mig själv och till viss del i jobbsammanhang. Åtminstone ett tag. Visst kommer jag besöka bloggen och dela med mig av inlägg då och då, när jag känner att det behövs. När jag vill säga nåt. Och då ses vi ju här.

Sålänge hoppas jag ni fortsätter följa mig, kontakta mig och yoga med mig på de forum som finns i verkligheten och online (går ju inte att komma undan).

Novoyoga på Facebook

Novoyogas hemsida 

TeamPT i Fredrikstad

Bee2bee, rekruttering og bemanning - Om du är jobbsökande eller söker personal (främst i Østfold) så gör du rätt i att ta kontakt med oss. Kvalitativ rekrytering och en arbetsplats som på bara några dagar har gjort stort intryck på mig. Här vill jag fortsätta blomstra!




Halden

Utanför kontoret på mitt nya deltidsjobb (ja, jag har tagit på mig kontorsdräkten igen!) så är utsikten inte att leka med. Hela Norge är ändå fint, måste säga det liksom... Här är Halden i all sin prakt, en härlig fredag och min första arbetsdag inom bemanning och rekrytering. Ser framemot detta; nya äventyr. Och så har jag hört att slash/snedstreck jobb är det nya inom business tydligen. Man ska gärna vara typ konstnär/mäklare, butiksägare/reseledare. Läste om det i en bok häromdagen har jag för mig... Nåja, så yogalärare/bemanningsassistent är min titel nu tänker jag, gillart! Och jag är så tacksam för denna möjlighet som dök upp, jobb är absolut ingen självklarhet idag. Glad för att jag kan göra detta.

Ett snabbt hej här alltså från en otroligt trött men glad tjej. Det får bli mer om allt nytt en annan dag, detta blev bara ett snabb mobilblogginlägg på farten. Önskar alla en god fredag! Nu väntar rödvinet här, verkligen ropar på mig.

01.06.2016

Det är helt underbart och stilla. Dagen kan ha gått i ett, men nu... just nu är allt bara lugnt. Inte en rörelse på vattnet, inte en vindpust i luften. Hör grannarna prata nånstans därborta, på terassen bredvid... eller nästa. Lyssnar, men kan inte urskilja vad de säger. Bara ett stilla sorl av nöjda skratt, en försäkran om att de har det bra. I huset där vi bor, terasslägenheterna i sluttningen ner mot vattnet, bor det massor av folk. En blandning av liv, flertalet äldre. Vi bor här tillsammans i vårt lilla område, uppe på toppen. Blickar ner, och upp. Frihet känner jag här, trygghet men självständighet. Ibland känns det som ett sommarboende.



Hur andas du?

Sista tiden har jag blivit extra medveten på min andning, just på grund av att jag inte andats rätt. Plötsligt har något skiftat i kroppen och andningen flyter inte på av sig själv. Jag tänker verkligen på den. Den är ytlig och stoppar upp ibland, knyter sig högst upp i magen som en liten muskulär kramp. Så kan det vara när livet går fort och nya ting ska falla på plats. Det är ju det som är orsaken, hands down.

Jag har märkt att så enkla saker kan råda bot på detta. Ändå är det svårt. Träning som får upp pulsen, meditation och yoga, äta sakta, göra en sak i taget... för att nämna några av sakerna. Prioritera dem, det är det som gäller.

Ska jag som yogalärare ha svårt att andas rätt kan man fråga sig? Ska jag inte veta hur man går tillväga för att slappna av? Men jag har ju inte direkt ett magiskt skydd mot livet, det har förövrigt ingen. Verktygslådan har jag (även om den givetvis inte är full), men det gäller ju att veta hur och i vilken ordning man ska använda dem. Och när.

Livet är så mycket och så föränderligt. Spännande och varierande och är man inte isolerad från sin omvärld så får man helt enkelt bara vara öppen för allt som kommer. Jag tror det är då man lär sig bäst, och det är definitivt något jag använder mig av när jag undervisar yoga: mina egna erfarenheter kring situationer där jag mött utmaningar på något vis. Då kan jag också enklare relatera till andra och deras liknande upplevelser. Alltid en elev som sagt.

 

Monday

Denna veckan ska visst vädret visa sol, sol, sol hela veckan. Graderna stiger och att vara inomhus på kontor och arbetsplats kanske känns sådär kul. Ofta är det nu som folk flest börjar räkna ner dagarna till semester och spana ut genom fönstret för att drömma sig bort mot lediga dagar. Man behöver dem - dagdrömmarna. Det sker inte så ofta numera tyvärr.

Visste ni att folk inte dagdrömmer lika ofta längre? Jag läste om en undersökning som visat att de stunder då vi förr ofta passade på att dagdrömma var när vi satt på bussen, promenerade, stod i kö och liknande situationer där man bara var och väntade. Nu har de stunders fyllts med mobilscrollande istället. Sällan idag som man ser en busslast med folk som alla spanar ut genom fönstret och småler pågrund av dagdrömmeri. Det händer liksom inte.



På dörren

Se så fin den blev; skylten jag beställde från skiltmax.no. Så nöjd! Där hänger den bra som ett litet välkommen till alla som kikar förbi.

Nu ut i solen en sväng mellan yogapassen. Gäller att passa på!

Les mer i arkivet » Juni 2017 » April 2017 » Februar 2017
Catarina

Catarina

33, Sarpsborg

Yogalärare - Hälsoinspiratör. Bosatt i Sarpsborg (Norge) sedan 2010 där jag utvecklar Novoyoga. Min vilja är att hjälpa människor till ökad medvetenhet om sig själva och att de därigenom kan utvecklas och hjälpa sig själva. Jag har en stark önskan om att bidra med vad jag kan förmedla - det är min drivkraft i arbetet jag gör. För mer information kan du besöka min hemsida novoyoga.no eller skriva till mig på novoyogainfo@gmail.com

Kategorier

Arkiv

Siste innlegg

Siste kommentarer

Lenker

hits